onsdag 6 maj 2009

Jävla plåster!

Ja i dag har jag varit lite skakis på grund av ett plåster! Mer om det senare! Nu till dagens stora happening! Betessläpp! I dag har vi varit och tittat på kossor! Arla anordnar varje år betessläpp på flera gårdar runt om i Sverige. Massor med "stadsbor" åker ut på landet för att göra sig lustiga över ett gäng yra kor. På gårdarna bjuds det på bulle och mjölk efter en knivig tipspromenad med frågor om blandannat vad man kallar den delen på kossan som mjölken kommer från. Mjölkcentral, bröst eller juver...

Sen är det dags att släppa ut korna på grönbete! Först öppnar bonden dörren och sen ser man en liten "ko-näsa" sticka ut i dagsljuset. När barnen i publiken börjar skrika i ren förtjusning dras näsan snabbt in igen! Men det är många kossor inne i ladugården som inte har en aning om publikhavet utanför. Så dom trycker på och den första kossan tvingas ut i dagsljuset, yr som en höna springer hon kors och tvärs för att undkomma dom livsfarliga barnen på andra sidan staketet! Plötsligt tröttnar stadsborna och alla kastar sig in i sina bilar och åker därifrån. Kvar står "Rosa" och betar.
Jo, det här jävla (ursäkta språket) plåstret! Ella brände sig på en vattenkokare för en vecka sen. Det blev en blåsa som sen sprack. Jag försökte bara att hålla det torrt och rent, men på bvc sa dom att jag "verkligen måste ha plåster på!" Sagt och gjort! Plåsterlådan åkte fram och jag plåstrade om min lilla tös så gott det gick! Det är inte det enklaste, plåstret är ju gigantiskt på hennes lilla finger även om jag klippt till det själv och det var så litet det bara gick att ha det! Efter ett par timmar (när vi kom hem från stallet) var plåstret spårlöst försvunnet! När jag skulle lyfta ur henne ur bilen så letade jag som en galning, men hittade inget plåster! Har hon svalt det så är det ju lugnt, det har ju inte fastnat i halsen i alla fall! Väl inne skulle jag byta på henne och DÄR i gommen, satt ett PLÅSTER! Jag upptäckte det när hon skrattade! Vilken tur att hon inte satt det i halsen!!! Då var jag lugn som en filbunke, jag fattade nog inte hur det hade kunnat gå...då... Okej tänkte jag... vi gör ett nytt försök! Bvc var stenhård...plåster SKULLE användas! Nytt plåster sattes på, denna gången tejpade jag kirurgtejp utanpå! NU skulle hon väl ändå inte få av det? Denna gången tog det lite längre tid och jag var beredd! När det lossnade såg jag det och kunde montera ut det från munnen på henne lugnt och stilla! Hm, jag funderade och funderade. Attans vad det skulle vara svårt då! Ett försök till! Nytt plåster och mer kirurgtejp! Denna gången satt det på över ett dygn! YES! 1-0 till mig! Hmmm, det sägs att man inte ska ta ut segern i förskott! När hon satt i gå stolen i godan ro och sög på något frågade jag Anders vad hon sög på... då upptäckte vi att det var...just det, PLÅSTRET! Anders försökte få tag i det, men lyckades nog bara peta in det längre bak i munnen på henne. Så jag fick ta till "klorna" och grabba tag i det för att få ut det. Efter det var jag faktisk lite skakis! Över min döda kropp, ALDRIG mer ett jävla plåster på ett så litet barn! Det är inte värt det! Så nu ligger hon där inne och sover så gott...med ett naket finger! Det ni...bvc!

Nu är hon gravid...hon som vanvårdade sin son till döds....Såg henne i dag...vill bara kräkas!

3 kommentarer:

  1. Låter som Bvc inte är medvetna om att barn stoppar fingrar i munnen och kan få i sig exempelvis plåster... Är de helt från vettet???
    Hoppas ni mår bra annars och att ni njuter av ert giftemål! Tack för de fina bilderna. Vi måste träffas snart! Sköt om er! Hälsa! Kram!

    SvaraRadera
  2. Ha ha, jag pratade med bvc nu på morgonen. Hon blev förvånad när jag sa att Ella nästan satt plåstret i halsen! Dom har nog ingen större koll! Men hon sa också att det inte går att riskera så nu är det godkänt att Ella slipper plåster! Skönt!
    Ja vi måste verkligen träffas snart igen! Om inte annat så blir det ju till midsommar hoppas jag!!! Kram

    SvaraRadera
  3. Haha, så roligt du skriver!!!! Det är lika spännande varje dag att komma in och läsa!
    Ha en go dag!
    /Linda

    SvaraRadera