Det här är ju ett hett ämne efter bland annat BBC´s dokumentär om renrasaveln i England. Och den gamla skrönan att blandraser är friskare än rasrena hundar är ju på tapeten igen. Och det tåls väl att diskuteras hur mycket som helst egentligen! Med tanke på dom problem "vi" har på många av våra renrasiga hundar i dag, så är en öppen diskussion nödvändig. Ska vi börja blandras avla då? Nej, inte om du frågar mig! Men jag tycker nog att många uppfödare måste rannsaka sig själva lite och börja fundera på om dom verkligen tillför sin ras bra saker. Det verkar som att pengar och utställnings meriter styr lite för mycket.
Sen måste jag, trotts att det är ett sidospår, säga att min uppfattning av blandrasaveln i Sverige är mycket oseriös! Man har en trevlig liten tik och grannen har en trevlig liten hane som man parar med. Eller så sätter man ut en annons på blocket och hittar således en trevlig liten hane (som man varken känner eller vet något relevant om) till sin tik och sen parar man! Å så kommer det valpar! Och så sätter man ut en ny annons på blocket för att sälja valparna. Och då sitter familjen Svensson och letar efter en begagnad soffa på blocket, men hittar ingen. Men så hittar dom en söt liten valp i stället som dom köper, utan att ha funderat det minsta på om dom ska skaffa hund egentligen. Sen tröttnar dom när valpen kissar inne och måste motioneras och aktiveras för att inte äta upp deras nya soffa som dom hittade tillslut! Så då sätter dom ut en annons på blocket och där sitter nästa familj och "letar soffa....."
Jag hittade det här på en sida... (klicka på rubriken så kommer du till orginal sidan)
Blandrashundar
Skillnaden mellan reggat och oreggat.
En blandras är verkligen individuell, det går aldrig att förutspå valpens blivande utseende eller egenskaper och det kan vara både charmigt och osäkert.
En blandrasvalp är förvisso oftast billigare än en renrasig valp. Men det är en gång i hundens liv man har chans att spara några tusenlappar. Alla de andra utgifterna som en hund kräver, och många därtill, är precis de samma vare sig hunden är blandras eller renrasig.
Blandrashundar, friskare?
De som förespråkar blandraser hävdar ofta att dessa är friskare än renrasiga hundar. Det kan förvisso vara så.
Om en ras har stora rasspecifika problem med en recessiv sjukdom (t ex ögonsjukdomen PRA eller HD) så är risken liten att en blandrashund som bara är till hälften PRA-ras får åkomman eller att två totalt obesläktade raser korsas och det då kan uppstå något kallat heterosis i första generationen. Men genetik är sällan så enkel.
Ofta blandas raser som påminner om varandra som också används som ett argument där man påstår att raserna är ändå så lika att det inte gör nån skillnad men då har de också ofta samma problem inom raserna.
Den som har blandrasvalpar att sälja talar sig naturligtvis varm för föräldradjurens förträfflighet på alla områden. Men en fråga man bör ställa sig är varför en så förträfflig individ inte paras med en lika förträfflig individ av samma ras? Då skulle det ju bli hundar som gick att stamboksföra och även öppna möjligheterna för valpköparen.
Det förekommer att föräldrardjuren på något sätt har en "avelsspärr"
Det kan till exempel vara höftledsfel (som gör att man inte kan registrera avkomma efter hunden) eller någon annan ärftlig sjukdom eller defekt.
Eller att hunden själv inte är registrerad och saknar härstamningsbevis, eller som i border colliens fall att ena/båda föräldrar saknar ett godkänt vallanlagsprov.
Och om nu "uppfödaren" är så intresserad av hunduppfödning, varför inte syssla med det i organiserad form?
Många "uppfödare" använder sig också ofta av skälen att tiken blir galen, får livmodersinflammation, livmoderscancer om hon inte får minst en valpkull. Men sanningen är den att varken alla vargar eller hundar i det vilda får valpar, alla mina tikar som aldrig haft valpar har heller aldrig blivit varken sjuka eller galna det är snarare tvärtom att tar man en valpkull KAN mentaliteten ändras, risken för bakteriell livmodersinflammation blir även större efter en parning och valpning, för att inte tala om dom löp och ev. skendräktigheter en fertil tik kan gå igenom, där finns ytterligare möjligheter för diverse hormonella/könsbundna sjukdomar.
Även när det gäller "renrasigt" oreggat gäller ovanstående.
Många skaffar "renrasiga" hundar utan att få se skymten av ett härstamningsbevis och enbart med en muntlig garanti att hunden är renrasig och föräldrarna till kullen är superbra, kontrollerade och allt men några dokument på detta finns inte, kräv att se dom.
Godta dessutom inte några tilltalsnamn nerkladdade på en servett/pappersbit som "stamtavla", vad ska du med det till?
Sämre på den mentala biten?
När det gäller mentaliteten kan blandraser förvisso vara gudomliga djur, men chansningen där två totalt skilda raser är inblandade gör även att dom blir svåra att förutsäga.
Bruks och Border colliekorsningar är tämligen populära pga sina möjligheter för att nedärva BC's läraktighet, tyvärr har man hört mycket från folk som skaffar BC korsningar för att "dom blir lugnare" "har inte lika utpräglad vallinstingt" som en ren BC men vem säger att det blir så?
BC korsningar kan visa precis lika stor förträfflighet för vallning som en renrasig om det nu slumpar sig så, och vad händer då med den arbetsnarkoman som endast var införskaffad som "lättränad sällskapshund"?
Tyvärr säljs många BC blandningar som just sällskapshundar där dom inte har några krav på vallmeriter för att få avla, och där valpköparna inte behöver vara aktiva eller träningsintresserade för att få sin "BC".
Uppfödarna är sällan kunniga.
Har man köpt sin hund från en seriös uppfödare så ställer denna alltid upp och svarar på frågor. Det har många blandrasuppfödare enligt min erfarenhet oftast varken lust eller kunskap till.
Det finns så mycket man kan göra för att aktivera sig tillsammans med sin hund!
En del kan man också göra med en blandras, men mycket är man tyvärr ut stängd från.
Man kan så klart träna vad man vill, men tävla kan man nästan bara göra i lydnad och agility, freestyle, flyball och blandras utställningar (som är på skoj) . Skulle det gå jättebra så kan en blandras aldrig bli champion. Bruks- och jakttävlingar får man över huvud taget inte starta på.
Svårare att omplacera.
Ytterligare en sak som talar till blandrasens nackdel är att om man någon gång (även om man naturligtvis inte tänker sig det då man skaffar sin valp) skulle bli tvungen att omplacera hunden är det mycket svårare att hitta ett bra hem till en vuxen blandras än till en renrasig hund. Åter igen kan man få mycket hjälp av sin uppfödare om denne är seriös!
Tro för all del inte att jag inte tycker om blandrashundar. Jag har ju själv en blandrashund som jag tycker mycket om! Men hon är absolut inte problemfri!
Alla hundar förtjänar ett bra hem!
De blandraser som blir till genom olyckshändelser är definitivt värda ett lika bra hem som vilken annan hund som helst och dom kan bli helt underbart fina hundar!. Men jag är mycket starkt emot den "blandrasavel" som bedrivs nu för tiden. Jag tycker definitivt inte att man ska planera en blandraskull utan istället verka för att det föds friskare renrasiga hundar.
Är du inte ute efter att spara pengar utan vill göra en insats kan du söka på nätet efter organisationer som tar hand om övergivna hundar. På så sätt "slipper" den ibland ganska jobbiga valp perioden och man gör hunden en stor tjänst!
Kolla upp vad det är du skaffar dig, läs på och ställ uppfödaren mot väggen oavsett "seriösitet" på uppfödare. Lina
Jag tycker att den här tjejen har en stor poäng. Hon skriver "verka för att det föds friskare renrasiga hundar." Det är hit jag vill komma! Du som har en bra hund som håller måttet, planera din kull och använd en lika bra hane och registrera valparna istället för att ta en blandras kull. Om du har en BRA hund behövs den i rasens utveckling! Och om din hund inte håller måttet för renrasig avel så håller den inte måttet för avel överhuvudtaget! Om du ändå avlar på den...ja då är du väl inte seriösare än så.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar