Inte för att jag kommer ihåg den där dagen för 30år sen. Men folk tycker tydligen att den är värd att firas. I dag har det ramlat in grattis
sms hela morgonen. Det är ju alltid trevligt när någon tänker på en i alla fall! Även om jag inte kan släppa den olustiga
känslan jag fått när vänner som betyder mycket för mig inte ens svarar på inbjudan. Då blir man ju helt klart besviken. Så svårt är det ju faktiskt inte. Och i dag har vi ju en
sms kultur där man faktiskt svarar när man får
sms. Det är som att
heja tillbaka när någon man möter säger hej.
Ni som inte svarar på
sms ni får. Jag kan berätta vad en vän till mig sa. Hon berättade om en kille som sällan svarade på
sms och hans vänner tog upp det med honom och sa att dom blev besvikna när dom aldrig fick något svar. Han hade inte en aning om att dom tog det så. Men tänk på det, ni som är dåliga på att svara på
sms. Varje
sms man får ligger det en tanke bakom. Är det någon som undrar hur livet är eller om allt gått bra på jobbet den dagen osv, så är det faktiskt någon som tänker på er! Och att inte svara är som att säga -jag bryr mig inte om dig tillräckligt för att skicka ett
sms tillbaka... Det är inte så ansträngande!


Nu är sovrummet snart klart!